12 April 2009

Dödvatten

Dödvatten
Av: Lars Krantz
144 sidor, svartvitt
Kolik förlag, 2009
ISBN: 978-91-976103-4-6













Skräck har på senare tid, på gott och ont, blivit en kulturellt accepterad, ja nästan upphöjd genre i Sverige. Mycket av detta kan naturligtvis föras tillbaka till de ohöljda framgångar som författaren John Ajvide Lindqvist haft med skräckromaner som Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda. Men den uppsjö av skräckrelaterade projekt som har lanserats i deras fotspår visar på ett uppdämt behov av just skräck. Även inom konstarten tecknade serier kan denna trend märkas. Ett antal av årets svenska originalserieböcker innehåller skräckserier.

Jag tänkte recensera några av dessa böcker den närmaste tiden, och börjar med Lars Krantz Dödvatten. Krantz (och nej, han är inte släkt med Gunnar Krantz) - vars alster tidigare har setts i ett Lantis-häfte med samma titel som denna bok, i Galago med mera - har en svart, mustig och mycket egen stil som närmast kan jämföras med amerikanen Charles Burns (Black Hole). Berättelserna i denna bok tar sin utgångspunkt i Krantz eget liv,och vrider om dem ett antal varv i en skräckinjagande spiral där det normala kontrasteras med det onormala, och därmed får större effekt. Vi får följa med hur berättelsens Lars totalt tappar fotfästet i verkligheten och ger sig in i en Kafka-artad värld, i vilken det blir svårt att skilja på sanning och fantasi/hallucination. Krantz "osvenska" användande av svärta och groteska bilder ger också berättelsen en krypande, otäck känsla. Det här är skrämmande, riktigt skrämmande, och bra.