Another one of the big names in comics have passed away. Frank Frazetta died today, May 10th. Frazetta was part of the comic business of America almost from the start of the comic book era and kept working for many of the major publishers in the 1940s and 1950s, until he became famous as an artist for book covers, film posters etc. in the 1960s. As with Peter O´Donnell, who passed away recently, I am not and never have been a big fan of Frazetta, but I recognize the contribution he has done to comics and the fact that he has millions of fans all over the world.
Thanks to Simon Rohrmüller for the tip.
När jag växte upp så snubblade man ofta över Frazetta i t ex Seriemagasinet (Dan Brand och Tipi) och utan att jag på något sätt hade någon direkt medvetenhet om Frazetta som Fenomen (med stort F) så kan det inte hjälpas att teckningarna utstrålade en väldig dynamik - en jäkel på att skapa traditionell aktion med mycket detaljer var han. Sedan hittade jag hans omslag till Tarzan och Conan böckerna och just det här att han blev en inkörsport till en viss typ av actionböcker präglade nog hos mig en slags tillvänjning till det som jag senare fick klart för mig var Frazetta-looken. Burne hogarth var litet åt det hållet också - förvridna manierade män och ofta dolska eller överfeminiserade kvinnor där man fick en känsla av att alla ansträngde sig i bilden av att ze ut så rörliga som möjligt - tänk att ställa detta i relation till Phil Davis stiliserade Mandrake-stil där all rörelse försiggår mellan bilderna......
ReplyDeleteFrid över Frazettas minne - han hade en viss roll en gång i mitt liv och för det tackar jag..... likaså med Peter O'Donnell. Låt dem vila i frid och bereda plats för det nya..... (Magnus)
Ja, Hogarth är en bra liknelse. Jag har aldrig fallit för någondera. Som jag skrev i inlägget är jag medveten om hur många det finns för vilka Frazetta är en mer eller mindre helgad tecknare, men för mig var det alltid för manierat och tillgjort, precis som hos Hogarth.
ReplyDeleteNej, inte är Frazetta (och inte Hogarth heller) någon helgad företeelse för mig - men full av speciella känslor. Maner bygger ju på känslor och Frazetta när han öser på med barbarer, grottmonster o dyl är ganska läcker så här litet retrospektivt....... jag minns annars speciellt den teckning han gjorde som omslag till ett gammalt nummer av Famous Funnies och som bygger på ett 50-tals avsnitt av Buck Rogers söndagsserie med en galen ensling från Uranus som sitter på aktern av ett litet rymdskepp med Buck inuti och som hotar i bästa cowboystil att skjuta inte bara häcken av Buck och medpassagerare. Det är känsla för en nostalgiker!
ReplyDeleteSedan kan jag inte hjälpa att jag gillar Hogarths sätt att få alla ansikten i serien att se så förbannade ut...... inkl kvinnorna. Det är snudd på en prestation i stiliserade äventyrserier.
Sorry to write in Swedish - just wanted to say that Frazetta and Hogarth gave me certain feelings as a kid and that I am grateful for this without putting either of them on any sort of altar..... Maybe I should add the early Alex Raymond to my little private pantheon of stylish realizers of boy-dreams..... Peace and gratitude to their memories!
ReplyDelete